back in the days
som en vis man sa, det kan ju vara de roligaste fem sekunderna på internet just nu (ja jag vet att jag förmodligen är ett halvår sen med att upptäcka det här, jag är sen med det mesta när det gäller populärkultur, har t ex först nu laddat ner/förstått att uppskatta mingus & sexfemmans "kär i en kickers"). den får mig dessutom att minnas den där fantastiska hemsidan med de dansande hamstrarna som var poppis på nittiotalet (ni vet, när internet fortfarande var SKITHÄFTIGT). känns så fint att tänka på hur NAIVA vi var, nån serverade oss en sida med samma animerade gif om & om igen & vi bara "WOW! framtiden!". det här var på den tiden när man hängde på osa-chatten & alla hade egna hemsidor (på ANGELFIRE, med come.to/i.am-adress!). that's right, vi lärde oss knacka kod själva, till skillnad från dagens kids som bara signar upp på myspace/facebook/whathaveyou. det var fina tider, nittiotalet = det bästa talet. ja för att ge något slags sken av legitimitet åt det här inlägget så kan jag ju passa på att tipsa om sex med victor - det är tydligen inte bara jag som kommer bli en teveprofil i höst. startar i september, på en public service-kanal nära dig!
min inre afrikaentusiast
*går & hämtar långa halsbanden med träpärlor*
men snart ska jag gå hem & mata monstret (katten), sen ska jag få dricka onsdagsöl med min fd chef & andlige ledare. det är sånt som ger mig livskvalitet.
the dangers of public transportation
vad är grejen med karlar & bussar egentligen? det är en kombination som ofta dyker upp i mitt liv, jag fattar inte vad det är hos mig som gör att män omkring/på bussar finner mig så fantastiskt tilldragande? vi minns ju alla den fruktade BUSSPUNDAR'N som stalkade mig med bootycalls i flera veckor efter att jag råkade träffa honom på bussen (note to self: sluta ge bort telefonnumret i ren panik, eller ge i alla fall bort FEL telefonnummer). & imorse så kom ganska-söte-rock/pop-killen som brukar åka samma buss som jag fram till mig & upplyste mig om att 77:an redan hade gått, så vi fick nog åka 4:an istället. WHADDUP? liksom. eftersom jag har lärt mig min läxa & aldrig mer tänker vara så där OSVENSK & prata med främlingar på bussar, så fortsatte jag självklart inte konversationen utan sa typ "oj jaha ok"& gömde mig i andra delen av bussen. fick så klart ångest över det också, tänk om stackars lille pojken hade stått där & LADDAT för att approacha mig & så får han nöja sig med ett "eh, tack"? har jag förstört hela hans dag? kommer han aldrig mer våga prata med en främmande människa? typ inse att alla är själviska idioter & aldrig mer lyfta ett finger för att vara TREVLIG? jag har förstört en framtida moder theresa, fast i manlig form. eller kommer han försöka initiera nån fortsättning av den här konversationen imorgon? gud, jag måste säga upp mig från jobbet & aldrig mer lämna min lägenhet alt. börja sova på kansliet så jag slipper utsätta mig för märkligheterna i kollektivtrafiken. å andra sidan så kanske det här innebär att det bara är en tidsfråga innan den stiliga punkaren på 165:an kliver fram & förklarar sin kärlek till mig.
en rolig historia (present till mira)
um polícia sul-africano parou um carro de moçambicanos e disse ao motorista que, porque estava a usar o seu cinto de segurança, tinha ganho um prémio de R5 000, como parte de uma campanha de segurança nas estradas.
o homem mal quiz acreditar na sua sorte e quando o polícia perguntou o que pretendia fazer com o dinheiro, repondeu:
"bom eu vou tirar a minha carta de condução".
"oh, não lhe dé ouvidos, sr polícia" gritou a mulher no assento de passageiro. "ele pensa que é engraçado quando esta bébado."
com isto acordou o tipo no assento traseiro que deitou um olhar ao polícia e resmungou,
"eu sabia que não chegaríamos longe em um carro roubado!
"nesse momento, ouviram-se batidas vindas da bagageira e uma voz disse:
"comé? já atravessamos a fronteira?"
modeblogg #1
punkpatches i korsstygn är det nya svart i höst. glöm inte var ni hörde det först kiddos.
ledsen vem du nu än är, men här har du inget att hämta
haha, bästa googlingen ever: "jag hatar johannes anyuru"
disclaimer
kontentan av det hela: läs böckerna, de är bra.
efterlysning
riot grrrls think you can stop me, and you're forever in her debt (en tribute på allmän begäran)
jag har haft två nära-döden-upplevelser i livet; när jag hade malaria & låg utslagen i en het lägenhet med feberhallisar out of this world & bara dödsångest som sällskap i tre dagar, innan mor kom & räddade mig; när jag såg hole spela på hultsfredsfestivalen 1999 & höll på att krossas till döds mellan kravallstaketet & resten av publiken.
där hade jag stått i timmar (genomlevt en cardigansspelning!) för att få se hole, för att få se COURTNEY, & allt jag kunde minnas med klarhet efteråt var introt & att de började spela violet. resten är bara panik, inget syre, förvirring & skrik. att slita sig uppåt, klättra på andra i publiken, desperat försöka få tag i en fast punkt & sen bli nedtryckt igen. som att drunkna i människor. så fruktansvärt obehagligt att minnet är fysiskt, det sitter liksom kvar i kroppen fortfarande.
men samtidigt är det ett av mina bästa, enbart på grund av den oresonliga idoldyrkan som jag ägnar mig åt när det gäller courtney love. för när jag väl hade kommit loss, när jag slitits över stängslet av en stressad vakt, då stod hon där & drog i min arm, utvald bland alla andra, men fotodiket var också fullt av folk som hade pressat sig in från sidorna & jag kom ingenstans. istället hamnade jag i ett sjukvårdstält som jag senare rymde ifrån enbart för att springa ut i publiken igen - de spelade ju boys on the radio & det är ju nästan sugar coma. det fanns liksom inte, att jag skulle sitta i ett jävla tält när HOLE spelade utanför. & sedan området framför hawaii efter konserten, som ett slagfält av människospillror & söndertrampat liv. jag var faktiskt inte särskilt förvånad när jag dagen efter hörde om tjejen som dog den kvällen.
men om jag kunde, så skulle jag göra om det igen.
för det är få människor här i världen som jag hyser samma beundran för som för courtney love. har alltid gjort & kommer alltid göra. det spelar liksom ingen roll hur många misslyckade plastikoperationer hon går igenom, hur mycket knark hon får i sig, hur många gånger hon beter sig illa i tevesofforna. courtney är courtney, my punk rock queen, tjejen som fick världen att gunga när jag var 13 & köpte singlarna med teenage whore & beautiful son. för hey, har ni HÖRT henne vråla are you gonna sit and watch me/watch me while i go down/are you gonna sit and watch me/watch me while i DROWN?! i slutet av drown soda? redan då så mytomspunnen, så omskriven, så hatad. & så jävla smart, witty & fantastisk. för det är ju det som är grejen med courtney - att hon är så FEL hela tiden. det blir liksom aldrig rätt hur hon än gör, inte tillräckligt med finess & välartikulerad revolt utan bara kaos, knark & effektsökeri. alltid för mycket - för högljud, för trasig, för rastlös. aldrig tillräckligt sofistikerad & rumsren. en dålig mor, en dålig musiker, en dålig förebild, en dålig kvinna. häxan som förstörde världens bästa band & mördade kurt cobain. egocentrikern & uppmärksamhetsjunkien som aldrig ber om ursäkt & aldrig tas på allvar. hur mycket hon än anstränger sig så får hon aldrig vara med & spela i samma liga som de andra upprorsflickorna utan ses alltid genom en hinna av freakshow eller fördömmande.
för mig kommer courtney alltid finnas till för den där där sönderblonderade tjejen på skolgården, hon som tuggar rosa tuggummi, som röker på rasten, som är full varje helg & ligger med alla killar & skriker HORA! åt alla tjejer. hon som inte kan stava till beauvoir, som inte talar om intellekt & poststrukturalism utan om blod & hat & kaos. tjejen som aldrig får bli en lidande konstnär utan reduceras till en krävande knarkare. ugly on the inside/ugly from the back. & visst, det är skitsorgligt att se henne nu för tiden, med plastansikte & illasittande kläder i rättegång efter rättegång, skandal efter skandal. & det är skitsorgligt att folk fortfarande inte fattar storheten i musiken eller texterna. men samtidigt så vet vi ju att hon kommer tillbaka & kräver mer förr eller senare. oh god you owe me one more song/so i can prove to you that i'm so much better than him. nere men uppe på fem, liksom.
i'm celebrating my love for you with a pint of beer and a new tattoo
grind finale
allt jag vill är ju att ni ska få skratta lite
do the dumpster dance!
nu sitter jag & väntar på att lönen ska trilla in på kontot framåt midnatt, så att jag kan beställa alla bodils pocketutgåvor som finns på adlibris.
dagbok på internet!
utbildad medelklass-ångest
men det finns verkligen inget som är mer deprimerande än att logga in på studera.nu & klicka på länken för akademiska meriter. där står de liksom uppradade efter varandra, mina misstag & misslyckanden. den förbannade fortsättningskursen i portugisiska som inte är kompletterad eftersom jag inte kan komma ihåg VILKEN 3-poängs delkurs det är som jag inte fått något betyg på & dessutom drar mig för att maila institutionen om, eftersom jag BORDE göra det på portugisiska (det där språket som är så fantastiskt vackert, det mjukaste språk jag vet, men som låter som jävla afrikaans eller annat valfritt fult språk när jag handskas med det). & sen påbyggnadskursen i genusvetenskap som fortfarande saknar en delkurs, den där förbannade queertentan som har blivit min nemesis under se senaste åren. jag vet inte hur många gånger jag har försökt skriva den, hur många gånger jag har producerat metervis med text & sen kasserat alltihop, hur många gånger jag bara suttit & stirrat & sen gett upp igen. det sjuka är att jag en gång om året intalar mig själv att NU JÄVLAR, nu gäller det, it's now or never & verkligen TROR att jag ska skriva den, men det händer liksom aldrig nåt. jag brukar lura mig själv genom att sätta mig på string med viktiga böcker i stora högar, skrivboken & highlighting-pennorna i olika färger & känner mig förträffligt nöjd med mig själv. sen inser jag att inget blev gjort den eftermiddagen heller & att tre månader redan har gått sedan dess. det bästa är att jag alltid använder den som någon slags uppvisningsgrej när folk frågar vad jag sysslar med, typ KOLLA JAG HAR INTE STAGNERAT HELT, JAG MÅ HA FASTNAT I SLENTRIANLIVET MED NIO TILL FEM-JOBBET MEN JAG UTBILDAR MIG OCKSÅ, JAG PRESTERAR! haha, den är min akademiska kvottenta, my token queer essay.
ja, sen har vi ju den förbannade d-uppsatsen också men den vill jag inte ens tänka på. kan ju bara konstatera att det aldrig blir någon magisterexamen för mig.
charliekatten!
BÄSTA KATTEN! FINASTE KATTEN! tyvärr bortsprungen & troligtvis död sedan flera år tillbaka.