this is the end, my friends


jag känner inte längre att den här bloggen har något existensberättigande, eftersom det är ytterst sällan jag lyckas lyfta den över skunkdagboksstandard. men trots att jag kräks på alla individualister som känner för att fläka ut sina tråkiga personligheter på internet så vill ju inte min inre exibitionist lägga ner helt - så jag ger er
CROSS YR STITCHES istället! aktivism, handarbete & kanske ett & annat inlägg om hatet.

image39

it's only words, and words are all i have

jag vet att jag är sorgligt dålig på att uppdatera här & tyvärr kommer det nog fortsätta så ett tag till. det är lite mycket just nu skulle man kunna säga. men för att ni ändå ska få en inblick i mitt liv just nu ger jag er den fantastiska mina ord-listan från min nya mobil (bästa funktionen ever):

babe
bakfyllan
bakis
carmen
carro
bästholmen
cattis
bedes
allitteration
blogg
alströmergatan
aneurysm
body
continua
crille
aphos
broderiet
crustare
cv
bubbel
facebook
dadde
falafel
debaser
erik
ekorren
förefesta
förfest
fridhemsplan
fullersta
halldén
heron
hickar
högklackat
hood
hooked
gör't
hornstull
hörru
grunge
guernica
karaktärsdanande
jasså
jävla
jävlar
latte
liljeholmen
liza
klemar
joanna
löneslaveriet
kotten
kuratorn
mailat
nålar
manlighet
människobyn
map
medis
megafon
newson
nimbuz
mimi
nirvana
mobilen
onyktra
mycket
pain
sansad
pauline
sätra
peppen
siska
skanstull
skiten
sköndal
skype
socionom
snittar
spånga
professorsslingan
svältholmen
runkat
strejkvakt
syjunta
symaskinen
vaktat
vegomania
tesa
thc
vidrigaste
tobbe
toivo
tröttaste
twe
wolfbrigade

det säger liksom allt. tack sony ericsson, ni har gett mig så mycket.

födelsedagspresenten som gör mig lite varm i stenen

image37

kommer ni ihåg
det här inlägget?


hej alla arbetskamrater som har googlat sig hit! kul att ni kunde komma! (aka THE PAIN OF LIVING)

dricker öl & är förbannad (nej jag vet, inte särskilt konstruktiv problemlösning, men fan vad mycket bättre det känns). Måste. Byta. Jobb. det spelar liksom ingen roll hur det går med hela den här jävla historien. det känns skittrist eftersom jag (oftast) älskar mitt jobb & känslan av att vara del av nåt som är större än livet. men tyvärr är det ju enda lösningen, eftersom jag inte befinner mig tillräckligt högt upp i hierarkin för att utnyttja min ställnig till att utmanövrera folk jag har en personlig beef med... kan ju inte låta bli att undra hur det står till med maktanalysen hos folk som är så jävla konflikträdda att de hellre blir av med en obekväm anställd genom så pass fula metoder än konfronterar problemet & försöker lösa det. vem är det egentligen som har problem med sin ledarroll liksom?

HUR SOM HELST, ikväll ska jag koppla bort livet & koncentrera mig på att ha roligt (yeah right). imorgon är det födelsedagsfirande hemma hos mig (förfest + nån slags utgång). om du känner att du borde vara bjuden så är du troligtvis det, hör av dig till mig eller kom till sthlms compton efter kl 19:00.

förresten, hata folk som inte svarar på sms/kollar mail/har koll på facebook. hur ska jag nu veta hur många som planerar att attendera min festlighet?

'cause baby i'm an anarchist, you're a spineless liberal

image36

det är precis det jag tänkte ägna kvällen åt. hade planer på att dricka skallen i bitar så att allt som bara snurrar runt där nu skulle flyga ut, men eftersom jag jobbar på att vara en ANSVARSTAGANDE människa så tänker jag att det är bäst att låta bli. men ärligt, jag är så jävla less & besviken just nu, det finns liksom inte ord för det. men jag tänker att känslan av frustration/obehag/oförstående kommer att vändas till KAMP KAMP KAMP ganska snart. i'll stick with the union 'til every battle's won.

dagens goda nyhet, som faktiskt gjorde mig lite varm i stenen ett tag, är ju så klart domen mot "stureplansprofilerna". det trista är väl att jag direkt börjar tänka att det kommer en backlash, jag lovar. snart kommer det börja skrikas om rättsröta & stackars karlar som döms på förhand i media. aldrig får man vara riktigt glad.


desperate housewife

vet ni vad jag har gjort idag?! jo det ska jag tala om, jag har studerat & läst flitigt i sex timmar. sen har jag ägnat ca en & en halv timme åt att skriva inlägg till kursens interaktiva klassrum (eh okej, diskussionsforum). jag har dessutom tvättat kläder, städat & diskat. AND ALL OF THIS IN HIGH HEELS! avslutade det hela med att kolla på grey's anatomy. projekt Riktig Kvinna går väldigt bra just nu.
har dessutom fått en liten turkisk väska med små turkiska presenter av min far, bl a en haschpipa & de här vackra örhängena i form av flip flop-sandaler:

image34

imorgon ska jag på spelning, tyvärr hinner jag nog inte bli klar med den fantastiska groupiepresenten som jag håller på att tillverka. den började som ett skämt (korsstygnspatch) men jag beräknade storleken fel så det blev en bonad istället. måste bara överlämna den på ett sätt så att jag inte framstår som fullständigt galen &/eller överambitiös.

image35

steg ett i projekt Riktig Kvinna

image23

det hegemoniska språkbruket inom den akademiska diskursen

ord i inlägget nedan som markerar att jag har börjat studera igen: "förvisso", "resonemang", "kontexten", "polemisera".


great zimbabwe

försöker studera, men det där med koncentration är inte min grej ikväll. vill bara tänka på min nya ROSA mobiltelefon som jag ska få imorgon - den finaste telefonen, med samora machel som håller tal & skriker "a luta continua!" när den ringer.

annars så tänker jag en hel del på zimbabwe just nu. kriserna bara avlöser varandra, inflationen rusar iväg, zimdollarn är på riktigt inte ens värd pappret den trycks på, basvarorna är i princip försvunna från marknaderna & hyllorna i affärerna. landet står stilla eftersom befolkningen måste spendera större delen av dagen med att köa för att kanske lyckas köpa det lilla som finns. oppositionen förföljs & misshandlas, den som kritiserar regeringen riskerar att bli av med sitt medborgarskap. folket svälter samtidigt som mugabe
sprider lovsånger om sig själv på radio. & jag kan inte bestämma mig för om det är okej att göra som gordon brown, som i förra veckan hotade med att inte närvara vid mötet i portugal mellan EU och de afrikanska staterna som hålls i december, om robert mugabe dyker upp där. vilket leder till att de övriga staterna i SADC säger att i så fall tänker inte de åka dit heller. en för alla, alla för en liksom. västvärlden ställer sig helt oförstående, men kanske, kanske, har mabasa sasa på (förvisso regeringstrogna) the herald en poäng i sitt resonemang kring den historiska kontexten som måste ligga till grund för förståelsen av SADC-staternas reaktion. ett utspel som gordon browns riskerar att ytterligare polemisera förhållandet mellan väst & afrika söder om sahel, eftersom det är så enkelt (för de som vill) att spela på arvet efter kolonialismen & inbördeskrig understödda av pengar från andra delar av världen. men samtidigt - hur rättfärdigar man den typ av diktatur & självutplånande ekonomisk planering som just nu pågår i zimbabwe?

nä, ska sluta tänka på eländet i världen (vill bara skjuta mig i huvudet) & fortsätta tänka på den rosa telefonen istället. SMINK & PONNYHÄSTAR mina vänner, smink & ponnyhästar!




i en sal på lasarettet

min förvandling från aktiv ungdom till tant blir bara mer & mer tydlig. i veckan har jag:
1. spontanbakat muffins (med jordgubbsfrosting!)
2. bjudit på kafferep (med ovan nämnda muffins som lockbete)
3. gått på punkspelning, tyckt att bandet var dåligt & istället satt mig & LÄST EN BOK (sen köpte jag mineralvatten + två par öronproppar)
4. pratat länge om att det var bättre förr & att ungdomen idag inte har någon känsla för historia eller det svenska språket
5. sysslat en hel del med mina korsstygnsbroderier
6. klagat över min hälsa

ikväll ska jag prata med min mor (på SKYPE - inte så mycket tant men vad ska man göra när man lever i framtiden?) & diskutera om det är okej att ringa sin doktor & be honom plocka bort den satans mjälten. jag tänker mig att jag ska få ligga i en sval sjukhussäng & se lite så där blek & VÄN ut, så att alla måste komma dit & tycka synd om mig & ge mig vindruvor & serietidningar.


en sak till jag tänkte sysselsätta mig med imorgon:

image16

image17

image18

image19

image20

image21

image22

metafotografi!

om jag hade orkat bry mig så mycket att jag hade fixat en sladd för att få över bilder från mobilen till datorn så skulle nu här under fått se ett foto på lisa som tar kort på folk som tar kort på peter jöback. nu får ni föreställa er det istället.

tron på min egen förträfflighet har för övrigt gått över (sa ju att det bara var en tidsfråga) & istället är jag bakfull & trött på mig själv. borde gå på indieklubb & fira peters födelesedag ikväll, men jag är utblottad & orkar inte. imorgon vill jag gå långpromenad med köpekaffe & bra sällskap, hör av dig om du vill vara den vars liv kommer förgyllas av min närvaro.

modeblogg #2

eftersom "fackligt aktiv" är det nya svart i höst (åter igen: remember where you heard it first kids!) så har jag ägnat eftermiddagen åt att vara just det. känns bra att glida in på jobbet efter en veckas (sjuk)frånvaro, skicka lite mail, fixa lite grejer & sen dra iväg för att bråka med ledningen. I'M SO ABOVE YOU PEOPLE! är inställningen som gäller just nu. ingenting blev ju egentligen sagt, utom att parterna är eniga om att vi är oeniga - vilket ju iofs var ungefär vad vi hade förväntat oss. lite surt dock att vi kunde haft den delen over & done with för flera veckor sen om inte inställningen till arbetsrätt hos vissa personer varierade mellan lojt ointresserad & fullständigt clueless. så, fortsättning följer i den spännande konflikten!

(helt sjukt ju egentligen, att JAG som jobbar på den "bästa" arbetsplatsen av alla jag känner, ett ställe som åtmionstone framstår som fantastiskt & solidariskt, är inblandad i en facklig konflikt gällande arbetsrätt. har tidigare funderat på att lägga in adressen till bloggen på min facebook, men tror jag skiter i det eftersom jag känner att nånting i mitt liv MÅSTE få vara utanför jobbet & helt jävla privat & det skulle den inte förbli om jag visste att arbetskamraterna läste den - så mycket självcensur orkar inte ens jag med)

förövrigt har den sjukliga motivationen inte lagt sig, planerar queertentor & framtida satsningar på d-uppsats (tredje gången gillt! måste ju lyckas!) & tänker att jag måste hålla fast vid tanken på att jag var ju menad för något större. men samtidigt så vet jag ju att backlashen kommer & slår mig i bakuvudet vilken minut som helst, för livet vill ju inte att man ska vara lycklig.

så sjukt motiverad!

hade en sån där fantastisk studiedag på string tillsammans med vidar igår. älskar att lämna mitt hem med datorn & böckerna! älskar trådlöst nätverk! älskar att dricka sojalatte & facebooka med de andra medelklassbohemerna på söder! älskar att leva i framtiden!
älskar även mig själv eftersom jag är ett så begåvad & fantastisk människa. ska bli helt målinriktad & prestigehungrig, ska få vg på kursen & dazzle them with my wit! lär ju iofs inte bli särskilt svårt med tanke på konkurrensen (se tidigare inlägg).

mållgan

har varit på fredriks jobb & letat i arkiven. fick veta vad mina farföräldrar hette & när de dog, det kändes stort. sen fick jag veta att jag bor på SVÄLTHOLMEN, det känns ju större än livet.

senaste tidens bästa googlingar: "pervers kannibal" & "förkrympta skallar". två olika tillfällen, två olika IP-nummer, två olika sökmotorer. men jag anar ändå ett samband.

kvällens projekt: byta friend details på alla mina vänner på facebook till "i don't even know this person".



i'm not retarded, i just play one on TV!

som ni vet så bloggar jag helst efter devisen "har du inget att säga kan du lika gärna hålla käften" & eftersom det alltid finns någon annan som har sagt/skrivit allt förut, fast hundra gånger bättre, så kändes det här jävligt omotiverat ett tag. jag var inne på att lägga ner helt & hållet, radera skiten & enbart hänvisa till åsa som ändå alltid skriver det jag vill ha sagt. så mycket enklare för alla liksom.
men nu har jag bestämt mig för att SKITA I & blogg away bara för att jag känner för det. orka ha prestationsångest & kommentera DN's debattsida var eviga dag (det är ju ändå bara idioter som huserar där), orka skriva långa akademiska utlägg om förtryckarstrukturer & genusteori (folk fattar i alla fall inte), orka sitta & spruta hat & död för att åtminstone vara UNG & ARG (så 2003), orka plocka delar av sitt liv & försköna dem på internet så att folk man inte ens känner ska tycka att man verkar vara INTRESSANT & SPÄNNANDE & leva ett fucking jävla fab life (jag hatar ju folk i största allmänhet i alla fall). orka liksom.

så, here goes.
meningslöst bloggande #1: jag har börjat studera igen. visserligen bara på halvtid & dessutom på distans (så att jag slipper lämna innerstan), men ändå studera. använda hjärnan. tyvärr sa min hjärna upp bekanskapen med mig redan för någon vecka sedan när den insåg idiotin & meningslösheten i det hela - vem bryr sig om att jag & ett gäng glada afrikaentusiaster sitter här & teoretiserar när hela världen ändå går åt helvete? - men jag kämpar på i alla fall. det kommer ju se bra ut på cv:t åtminstone. om inte annat så ger det mig ju underhållning att studera mina virtuella klasskamrater. några exempel:
- människan som har typ två masters redan & nu pluggar på en tredje (som lea skulle säga - det MÅSTE ju ligga ångest bakom det där!) & som fullt & fast tror att kapitalismen kommer rädda världen.
- människan som en dag satt hemma & filosoferade & tänkte för sig själv att "det här med demokrati, vad är det som är så himla fantastiskt med det egentligen?"
- människan som kläckte idén att kolonialismen inte pågick länge nog & att allt skulle vara så mycket bättre om den store vite mannen bara hade fått fortsätta lära de där okunniga afrikanerna veta hut.

alltså ärligt, man vill ju bara skjuta sig i huvudet.

meningslöst bloggande #2: jag har klippt luggen. försökte få till en sån där tjusig betty page-look som kusin maja har, men det gick så klart åt helvete. allt är mycket snett & jag kan inte göra nåt åt det för om jag klipper mer finns det liksom ingen lugg kvar. får följdaktligen finna mig i att se ut som ett barn/lite lätt utvecklingsstörd de närmsta veckorna.

meningslöst bloggande #3: jag är sjuk. har ont i lungorna, ont i kroppen & ont i själen. som vanligt är det som irriterar mig mest faktumet att jag inte kan röka ordentligt. eller det kombinerat med faktumet att jag inte har råd att vara sjuk, så jag måste gå till jobbet imorgon i alla fall & lida.

MENINGSFULLT BLOGGANDE #1: kom till sergels torg kl 18:00 på tisdag & demonstrera! fun for the whole family!

en spillra av mitt forna jag

igår firade jag semestern ordentligt med mitt bästa upplägg för en utekväll: förfest som övergår i efterfest, utan det där jobbiga med att GÅ UT mellan. så värt, orka umgås med folk som i 99% av fallen är idioter som kommer spilla öl på en, göra oönskade närmanden & dansa fult till dålig musik. istället fick jag middag på kokyo, parkhäng med vin på reimers & fest vid hornstull. det var fint fram tills dess att jag skulle ta mig hem i morse & var tvungen att göra golgatavandringen mellan morgonpendlarna som sitter på bussen & rynkar näsan åt en, vilket inte är så konstigt när man vinglar omkring & ser så där full, äcklig & nyknullad ut. sen däckade jag här hemma tills lisa kom med care package fyllt av chips, saltlakrits, mangosorbet, kaffe & sojamjölk. det är sånt som gör mig mjuk i stenen, lite good old OMTANKE när allt man vill göra är kräkas/dö/sova & allt man kan tänka är "aldrig mer". resten av dagen har jag legat på soffan & kvidit samt blivit underhållen av lisa, makus & siska. fick titta på buffy också, vilket ju alltid förhöjer livskvaliteten (SPIKE!). nu ska jag vårda min arma lekamen med sömn, sen upp med tuppen imorgon för att möta mamma på arlanda & sen film + klubb på stockholmsterassen till kvällen. love life osv.


your gay dad wants me

det bästa med öland är att polisen där har en förteckning över de lagliga hampaodlingarna på  ön, så att de ska slippa rycka ut varje gång en upphetsad turist ringer & skriker om cannabisplantor mitt i idyllen. för övrigt har jag sett två havsörnar & en flock vitkindade gäss. att vara i naturen är som att vara på skansen, fast på riktigt.

har missat hela pride med parad & allt, men det känns ändå helt okej (förutom diskussionen med pia laskar & birgitta stenberg, DET är jag lite sur över att jag missade) eftersom jag alltid har haft en något ambivalent inställning till hela grejen. det illusteras väl bäst med konversationen mellan mig & en tant i toakön på caféet där jag + far + syster väntade på paraden förrförra året. tanten strålade & pratade upphetsat om hur fantastiskt det var att så mycket folk hade samlats på hornsgatan för att titta på paraden. jag kände mig tyvärr nödgad att döda hennes livsglädje en smula genom att påpeka hur mycket TREVLIGARE det vore om alla som var där för att begapa arrangemanget tog ett steg ut i gatan & faktiskt gick med i paraden. men det gör inte folk i allmänhet, för folk i allmänhet tycker att det är rätt härligt & chic med crazybögar i glitter & paljetter & känner sig så himla frigjorda & FINA när de står där & klappar händerna åt queerkidsen. men det där med att faktiskt knata med ett par meter, det aktar man sig för. för tänk om någon skulle se, typ en arbetskamrat eller han som åker samma buss varje morgon & skulle tro att man är EN SÅN DÄR? näe, riktigt så tillfreds med annorlundaheten är inte folk i allmänhet. vilket gör att prideparaden fortfarande upprätthåller en osynlig mur mellan "vi" & "dom", mellan "normalt" & "onormalt". sen kan vi ju börja diskutera hela grejen med normalt/onormalt, acceptans/rättigheter osv, men jag orkar fan inte. jag har semester, allt jag vill är att sitta på balkongen med mitt broderi, sippa drinkar gjorda på isthé + vodka & lyssna på the gits eller melissa etheridge.

förövrigt måste
det här vara dagens "vad var det vi sa?" & tyvärr inte särskilt överraskande.


so long suckers

imorgon drar jag till öland för en vecka av eftertanke & kontemplation. tänkte helt & hållet gå upp i min nya tantimage (handarbete & smärtstillande gjort för reumatiker) så det blir bara broderi & bokläsande, ingen punkrock & sprit. kanske en & annan loppis också. men ni lär ju inte sakna mig eftersom jag aldrig uppdaterar här i alla fall.

remember paldiski! (nu är allt en saga, ett minne från igår)

bokfemman är tillbaka & har ett tema som borde vara enkelt, med tanke på min sentimentala & nostalgiska läggning, men som vanligt är det knepigt att tänka ut precis vilka fem böcker som passar bäst. men here goes:

veckans tema för bokfemman är "nostalgi".
nämn 5 böcker som du förknippar med ordet nostalgi.


1. min far är kannibal - sten bergman. för ganska exakt ett år sedan såldes soläng, den ganska ocharmiga trettiotalsvillan vid sommen som var min morfars barndomshem & mitt sommarlovshus. eftersom det av olika anledningar alltid har varit min mors familj som har dominerat vårt släktumgänge så har jag spenderat otaliga sommardagar där, & även en del under vintertid, med allt vad det innebär. jag minns dans runt midsommarstången när jag var ett litet, litet barn, jag minns sicksackandet mellan komockorna genom hagen på väg till badplatsen, jag minns cykelturer till kiosken för att köpa lördagsgodis i sådana där tunna vita påsar med kulörta färgcirklar på, jag minns korna & senare hästarna i hagen utanför huset. morfar brukade ge mig en slant för att klippa gräset under staketet som går runt tomten, ni vet det där som man inte kommer åt med gräsklipparen. mormor gjorde hemlagad vinbärssaft & plommonmarmelad, stod alltid i köket med kastrullerna på spisen & serverade bullar & läsk i frostade glas framför teven på kvällen. det var bilutflykter runt hela ydre socken med samma gamla torp & gårdar som året innan & mormors anekdoter om familjerna som bodde/hade bott där förändrades aldrig. det var turer med lilla båten ut på brådjupa sjön, kvällar på torpöns uteservering med räkmackor & päronsoda. & så klart olidliga tråkdagar när man bara ville åka HEM HEM HEM under tonåren, gamla släktingar som skulle hälsas på & ätas kakor med, bråk om aktiviteter, uppförande, kläder, livet.
när jag var i soläng för sista gången, i början av förra sommaren, frågade min mormor om det var något särskilt från huset som jag skulle vilja ta med mig hem (bara det, alla dessa GREJER som fanns där & minst två frysboxar i källaren fulla med mat - som om de väntade på världskriget). jag funderade på det en hel del under den sista veckan & till slut kom jag på att den gamla trasiga boken min far är kannibal som stod i hyllan ute i boden där vi brukade sova var det nästan det enda jag kunde tänka mig. boken som jag hade bläddrat i & fascinerats av varje sommar sedan jag lärde mig läsa - en kolonial utpptäcksresarskildring från nya guinea, komplett med bilder på förkrympta skallar & allt. det sorgliga i hela den här historien är att när jag talade om det för mormor så avslöjade hon att boken redan hade slängts tillsammans med en massa annat "gammalt skräp". hon erbjöd sig så klart att finkamma antikvariat & lumpbodar för att hitta ett nytt exemplar åt mig, men jag förklarade att det inte var samma sak.

2. jag saknar dig, jag saknar dig - peter pohl & kinna gieth. när jag var i början av tonåren (ok, även senare) var den här boken det sorgligaste jag visste. en tvilling som dör, en som överlever & hur hanterar man det? den får mig att minnas mellan- & högstadietiden, heaven & hell som vanligt.

3. sömngångarland - mia couto. alla böcker som på något sätt behandlar moçambique får mig ju nostalgisk, men mia coutos skildring av kriget, folket & den brända jorden gör mig blödigare än det mesta annat. kanske på grund av vissa ord som jag känner igen, hans väldigt moçambikiska skrivstil (som kommer fram ännu mer i orginalspråk - den anarkistiska inställningen till portugisiskan där han skapar sina egna ord) eller platserna som nämns. & trots att det inte har något med själva texten att göra så minns jag den där ogripbara känslan av desperat bekymmerslöshet mitt i misären, som så ofta präglade dagarna i pemba. en annan deltagare av bokfemman hade slagit upp ordet nostalgi, som enligt SAOL bland annat betyder "melankolisk längtan hem eller tillbaka". & det är väl precis det som sömngångarland väcker hos mig, även om jag har svårt att bestämma mig för om det är hem eller tillbaka som jag längtar.

4. brott & straff - fjodor dostojevskij. haha nej jag ska inte skriva om hur jag Upptäckte den Stora Ryska Litteraturen genom gamle dostojevskij eller nåt annat högtravande. sanningen är att första gången jag försökte mig på boken så tyckte jag (& det står jag fortfarande för) att den var sjukt tråkig & jag orkade inte ens läsa ut eländet. det var i gymnasiet & jag var tvungen att skriva nån slags rapport om den, vilket jag så klart gjorde baserat på de första kapitlen + texten på baksidan & cashade in ett VG+. übermensch, jag vet. men hur som, för två år sedan skulle jag & en av mina lisor ut på öststatsturné (danmark-tyskland-tjeckien-polen-litauen-estland) & eftersom jag skulle ta mig  runt en massa länder med så lite packning som möjligt så ville jag ha med mig en tjock bok som inte var allt för bra & således inte skulle läsas ut redan första veckan. ergo, brott & straff. passade ju även rent geografiskt, tyckte jag. & nu kan jag inte ens titta på boken utan att tänka på "turist i sin egen stad!" - min & lisas idé när min läkare tänkte stoppa hela resan eftersom  jag var "blödningsbenägen" & inte fick åka till öststaterna för om jag trillade & gick sönder så behövde jag kanske blod & i öststaterna har alla hiven så deras blod vill man inte ha - men det ordnade sig med blodet till slut & jag fick åka. sen följde den bästa festivalen någonsin (roskilde 2005) med sptifest 1,2,3 & 4. att åka sightseeingbuss mellan köpenhamn & berlin, letandet efter MUREN, träffa anke i kreutzberg & titta på hitlers lamadjur i tiergarden. det eviga regnandet & spelningen med napalm death på en obskyr punkklubb i prag, fylleförvirring & taxiåkning till THE DARK PLACES, att äta "the famous vegetarian monkey dish from malaysia" i warszawa. knytnävsslagsmål & modern konst i vilnius, efter en dag på rivieran med trampbåt & lilla lunchen i trakai. sist men inte minst helvetesdagen i paldiski - det före detta sovjetska atomubåtslägret som fick mig att kräkas av ren utmattning (kuriosa: torsk på tallin är inspelad i paldiski & efter 1991 flyttade större delen av befolkningen därifrån eftersom hamnområdet är kontaminerat av radioaktivt avfall). när vi klev av färjan hemma i sverige var vi höga på nikotin, socker & polsk hostmedicin, dansade en liten dans & kysste marken vid kapellskär.

5. portugisisk/svensk ordbok - alexander fernandes. ett år nere i katakomberna under universitetet med det eviga tragglandet av oregelbundna verb. ett år av ständigt pluggande & jobbande, inga pengar & ingen tid - men i slutändan ändå SÅ JÄVLA VÄRT DET (även om jag fortfarande inte kan böja i pluskvamperfekt).

Tidigare inlägg