modeblogg #2
eftersom "fackligt aktiv" är det nya svart i höst (åter igen: remember where you heard it first kids!) så har jag ägnat eftermiddagen åt att vara just det. känns bra att glida in på jobbet efter en veckas (sjuk)frånvaro, skicka lite mail, fixa lite grejer & sen dra iväg för att bråka med ledningen. I'M SO ABOVE YOU PEOPLE! är inställningen som gäller just nu. ingenting blev ju egentligen sagt, utom att parterna är eniga om att vi är oeniga - vilket ju iofs var ungefär vad vi hade förväntat oss. lite surt dock att vi kunde haft den delen over & done with för flera veckor sen om inte inställningen till arbetsrätt hos vissa personer varierade mellan lojt ointresserad & fullständigt clueless. så, fortsättning följer i den spännande konflikten!
(helt sjukt ju egentligen, att JAG som jobbar på den "bästa" arbetsplatsen av alla jag känner, ett ställe som åtmionstone framstår som fantastiskt & solidariskt, är inblandad i en facklig konflikt gällande arbetsrätt. har tidigare funderat på att lägga in adressen till bloggen på min facebook, men tror jag skiter i det eftersom jag känner att nånting i mitt liv MÅSTE få vara utanför jobbet & helt jävla privat & det skulle den inte förbli om jag visste att arbetskamraterna läste den - så mycket självcensur orkar inte ens jag med)
förövrigt har den sjukliga motivationen inte lagt sig, planerar queertentor & framtida satsningar på d-uppsats (tredje gången gillt! måste ju lyckas!) & tänker att jag måste hålla fast vid tanken på att jag var ju menad för något större. men samtidigt så vet jag ju att backlashen kommer & slår mig i bakuvudet vilken minut som helst, för livet vill ju inte att man ska vara lycklig.
(helt sjukt ju egentligen, att JAG som jobbar på den "bästa" arbetsplatsen av alla jag känner, ett ställe som åtmionstone framstår som fantastiskt & solidariskt, är inblandad i en facklig konflikt gällande arbetsrätt. har tidigare funderat på att lägga in adressen till bloggen på min facebook, men tror jag skiter i det eftersom jag känner att nånting i mitt liv MÅSTE få vara utanför jobbet & helt jävla privat & det skulle den inte förbli om jag visste att arbetskamraterna läste den - så mycket självcensur orkar inte ens jag med)
förövrigt har den sjukliga motivationen inte lagt sig, planerar queertentor & framtida satsningar på d-uppsats (tredje gången gillt! måste ju lyckas!) & tänker att jag måste hålla fast vid tanken på att jag var ju menad för något större. men samtidigt så vet jag ju att backlashen kommer & slår mig i bakuvudet vilken minut som helst, för livet vill ju inte att man ska vara lycklig.
Kommentarer
Trackback