no future
ledsen vem du nu än är, men här har du inget att hämta
haha, bästa googlingen ever: "jag hatar johannes anyuru"
som att bli överkörd av en apokalyptisk bulldozer
för er som inte fattar vad jag pratar om:
det är ni som är de konstiga, det är jag som är normal
var med om en jobbig grej idag. det hela hänger ihop med min noja över att folk ska fatta vad jag ska laga för mat genom att se vad jag inhandlar i affären, typ kolla i min korg & tänka "jaha ja, risnudlar & grönsaker & kokosmjölk, då blir det wok ikväll igen då". ASJOBBIGT! det gör mig så obekväm & neurotisk, måste alltid slänga i otippade grejer typ en stor burk tahini eller ett paket kakao eller ett knippe selleri. det här är dåligt inte bara för min ekonomi utan även för min möjlighet att vistas ute bland folk utan problem + jag har hela skafferiet fyllt med märkliga matvaror som jag aldrig i hela mitt liv kommer kunna äta upp. mina arbetskamrater brukade skratta åt mig när jag luftade min mathandlarångest & påstå att ingen jävel bryr sig om vad jag köper, MEN TJI FICK DE! för några månader sedan var det en av killarna nere på vår lokala vi-butik i down town örby som slängde ur sig någon kommentar om mitt dagliga inköp av frukt till morgonsmoothien, vilket rubbade mina frukostrutiner i veckor framöver. JAG HADE RÄTT! DE ÖVERVAKAR MIG! SÅ JÄVLA OBEHAGLIGT! hur som, jag hade nästan lärt mig att leva med det tills idag när jag & arbetskamraten var & handlade lunch & jag bad henne flytta på sig eftersom hon stod i vägen för mig & killen i kassan slänger ur sig "ja, det är ju inte lätt att vara bitter" till mig & flinar lite. bitter! JAG? är det så jävla tydligt alltså? gud, jag känner mig förföljd av vi-folket (såg förresten daglivsmannen när jag handlade idag men jag ignorerade = power). måste nog byta jobb alt. svälta under dagarna. eller så marscherar jag dit på måndag & trycker upp tatueringen i ansiktet på honom & skriker BITTER MY ASS! som jag borde ha gjort redan från första början.
annan shoppingrelaterad konversation från i tisdags:
(jag & lisa är på åhlens & köper födelsedagspresent)
kassörskan: vill du ha en stilig påse att lägga den i?
jag: ja tack!
(kassörskan tar fram en vanlig sketen åhlenspåse & lägger presenten i den)
jag: det där var ingen stilig påse.
(kassörskan tittar förvirrat på mig)
lisa: du får ursäkta henne, hon är inte van vid att vara ute bland folk.
kassörskan: nej, jag förstår det.
(alla i kön skrattar)
det är inte lätt att vara jag, ensam, bitter & missförstådd.
hyckleri, hycklera
jag HATAR jävla MILKO & deras sjuka jävla reklam. ni vet vilka filmer jag menar, den med paret som sitter vid frukostbordet & läser födelsedagsannonsen för kossan som ju HAR BLIVIT SÅ STOR, HELA FYRA ÅR NU! & hela sveriga bara ÅÅÅHHH KOSSAN SÖÖÖÖT! vad folk inte tänker på är att fyra till fem år är den normala livslängden för en mjölkko i dagens industri, sen producerar hon inte tillräckligt & skickas till slakt för att bli korv & hamburgare & allt vad det nu är. SKITGULLIGT.
sen har vi den med middagsbjudningen, där paret (samma? jag minns inte) sitter med en jävla BABYMONITOR & sjunger sånger för lilla kalven som ligger ensam i ladugården. NUTTE! söt kalv! *sverige dånar* men ärligt, varför är kalven ensam? för att hon/han har slitits från sin mor direkt efter födseln så att den fantastiska mjölken inte ska gå till spillo eftersom vi människor behöver den (de kanske tror att de är kalvar? som en klok fyraåring en gång sa). för kalven väntar ett liv av antingen tvångsinseminering, mjölkning, tvångsinseminering, mjölkning osv (honkalv) i ett par år tills hon är utsliten & dödsdömd, eller gödning, gödning & slakt efter ett par månader (hankalv). gulligt eller hur?
man undrar ju hur reklammakarna tänkte? man undrar ju hur milko tänkte? förmodligen inte alls.
disclaimer
kontentan av det hela: läs böckerna, de är bra.
men det är i alla fall text & text är alltid bättre än verkligheten
veckans tema för bokfemman är att sammanfatta halvåret som gått.
nämn de 5 bästa böckerna du läst hittills i år.
1. the poisonwood bible - barbara kingsolver. en missionärsfamilj flyttar från amerikanska södern till kongo i början av sextiotalet. en galet religiös far, en mor som gör allt för sina döttrar & fyra systrar som alla ser det postkoloniala afrika från sin egen synvinkel. jag älskar barbara kingsolvers språk, hur hon får karaktärerna att växa fram, hur hon beskriver dofter & den röda jorden. & även de hysteriskt roliga inslagen, som man kanske mest uppskattar om man har tillbringat lite tid i södra afrika (t ex när byns invånare röstar om jesus vara eller inte vara som deras frälsare). när jag läste om den för någon månad sen fick jag dessutom en gigantisk lust att flytta till THE CONGO eftersom det låter så mäktigt. länder med bestämd artikel måste vara lite bättre än alla andra.
2. nästa som rör mig - bodil malmsten. en tjej som heter johanna vandrar omkring i paris med en kniv i handen & hatar människor. behöver jag säga mer? det enda jag inte gillade var slutet, som kändes onödigt blödigt & tillrättalagt.
3. kvinnorummet - marilyn french. har kallats för en feministisk klassiker & visst, den är värd att läsa. tjock bok som behandlar "problemet utan namn", amerikanska hemmafruar på 50-talet & deras otroligt inskränkta & ofria tillvaro. får en att tappa andan när man inser att det inte var så länge sedan & pågår fortfararande, men är ändå rolig att läsa & hoppingivande på sina ställen. men samtidigt ganska nischad (stavning?) & mycket vit-medelklass-centrerad.
4. o esplendor de portugal/portugals glans & ära - antónio lobo antunes. jag började läsa den här boken på portugisiska någon gång förra året, men avslutade den på svenska i år. en berättelse om en värld som faller i bitar & hur svårt det kan vara att finna sig tillrätta när allt man känner till visar sig vara lögn. isilda är född & uppväxt i angola, van vid överklasslivet på sin familjs bomullsplantage & fast besluten att aldrig överge det som hon ser som sitt rättmätiga arv. hennes tre barn bor i portugal, ditskickade när kriget bryter ut, förvånade över att helt plötsligt befinna sig nästan på botten av samhällsstegen. deras historia är fylld av bitterhet över ett liv som inte blev som det var tänkt & den obekväma roll de hamnat i som flyktingar ifråntagna alla sina privilegier. lobo antunes påminner en del om josé saramago i sitt språk, långa meningar som fortsätter över flera sidor & dialog som är liksom integrerad i texten.
5. oryx & crake - margaret atwood. jag är inte så förtjust i framtidsskildringar i allmänhet (förutom william gibson) men den här är bra på riktigt. ganska spännande & intressant, även om jag hade svårt för karaktären oryx.
bubblare som inte är skönlitteratur: dirty blonde: the diaries of courtney love, den mörka kontinenten: kvinnan, medicinen & fin-de-siecle - karin johannisson & feminism utan gränser: avkoloniserad teori, praktiserad solidaritet - chandra talpade mohanty (inte färdigläst än).
efterlysning
riot grrrls think you can stop me, and you're forever in her debt (en tribute på allmän begäran)
jag har haft två nära-döden-upplevelser i livet; när jag hade malaria & låg utslagen i en het lägenhet med feberhallisar out of this world & bara dödsångest som sällskap i tre dagar, innan mor kom & räddade mig; när jag såg hole spela på hultsfredsfestivalen 1999 & höll på att krossas till döds mellan kravallstaketet & resten av publiken.
där hade jag stått i timmar (genomlevt en cardigansspelning!) för att få se hole, för att få se COURTNEY, & allt jag kunde minnas med klarhet efteråt var introt & att de började spela violet. resten är bara panik, inget syre, förvirring & skrik. att slita sig uppåt, klättra på andra i publiken, desperat försöka få tag i en fast punkt & sen bli nedtryckt igen. som att drunkna i människor. så fruktansvärt obehagligt att minnet är fysiskt, det sitter liksom kvar i kroppen fortfarande.
men samtidigt är det ett av mina bästa, enbart på grund av den oresonliga idoldyrkan som jag ägnar mig åt när det gäller courtney love. för när jag väl hade kommit loss, när jag slitits över stängslet av en stressad vakt, då stod hon där & drog i min arm, utvald bland alla andra, men fotodiket var också fullt av folk som hade pressat sig in från sidorna & jag kom ingenstans. istället hamnade jag i ett sjukvårdstält som jag senare rymde ifrån enbart för att springa ut i publiken igen - de spelade ju boys on the radio & det är ju nästan sugar coma. det fanns liksom inte, att jag skulle sitta i ett jävla tält när HOLE spelade utanför. & sedan området framför hawaii efter konserten, som ett slagfält av människospillror & söndertrampat liv. jag var faktiskt inte särskilt förvånad när jag dagen efter hörde om tjejen som dog den kvällen.
men om jag kunde, så skulle jag göra om det igen.
för det är få människor här i världen som jag hyser samma beundran för som för courtney love. har alltid gjort & kommer alltid göra. det spelar liksom ingen roll hur många misslyckade plastikoperationer hon går igenom, hur mycket knark hon får i sig, hur många gånger hon beter sig illa i tevesofforna. courtney är courtney, my punk rock queen, tjejen som fick världen att gunga när jag var 13 & köpte singlarna med teenage whore & beautiful son. för hey, har ni HÖRT henne vråla are you gonna sit and watch me/watch me while i go down/are you gonna sit and watch me/watch me while i DROWN?! i slutet av drown soda? redan då så mytomspunnen, så omskriven, så hatad. & så jävla smart, witty & fantastisk. för det är ju det som är grejen med courtney - att hon är så FEL hela tiden. det blir liksom aldrig rätt hur hon än gör, inte tillräckligt med finess & välartikulerad revolt utan bara kaos, knark & effektsökeri. alltid för mycket - för högljud, för trasig, för rastlös. aldrig tillräckligt sofistikerad & rumsren. en dålig mor, en dålig musiker, en dålig förebild, en dålig kvinna. häxan som förstörde världens bästa band & mördade kurt cobain. egocentrikern & uppmärksamhetsjunkien som aldrig ber om ursäkt & aldrig tas på allvar. hur mycket hon än anstränger sig så får hon aldrig vara med & spela i samma liga som de andra upprorsflickorna utan ses alltid genom en hinna av freakshow eller fördömmande.
för mig kommer courtney alltid finnas till för den där där sönderblonderade tjejen på skolgården, hon som tuggar rosa tuggummi, som röker på rasten, som är full varje helg & ligger med alla killar & skriker HORA! åt alla tjejer. hon som inte kan stava till beauvoir, som inte talar om intellekt & poststrukturalism utan om blod & hat & kaos. tjejen som aldrig får bli en lidande konstnär utan reduceras till en krävande knarkare. ugly on the inside/ugly from the back. & visst, det är skitsorgligt att se henne nu för tiden, med plastansikte & illasittande kläder i rättegång efter rättegång, skandal efter skandal. & det är skitsorgligt att folk fortfarande inte fattar storheten i musiken eller texterna. men samtidigt så vet vi ju att hon kommer tillbaka & kräver mer förr eller senare. oh god you owe me one more song/so i can prove to you that i'm so much better than him. nere men uppe på fem, liksom.
lords of poverty
i saw the best minds of my generation destroyed by madness / with dreams, with drugs, with waking nightmares
Veckans tema för Bokfemman är poeter. Nämn 5 av dina favoritpoeter och nämn gärna favoritdikten.
det här är hur svårt som helst egentligen. det finns så många att välja så jag vet inte riktigt hur jag ska börja. fast samtidigt vet jag ju vilka som är mest självklara.
1. dan andersson. vet inte hur många gånger jag har läst svarta ballader, men jag minns att mitt mest tummade ex av boken (ja, jag har två + resten så klart) stal jag från min mormor & morfar i tolvårsåldern. det var titeln som lockade tror jag & sen blev jag hooked när jag väl hade börjat läsa. nu är boken full av klotter, understrykningar, små stjärnor & pubertala utropstecken. jag älskar dan. lätt min bästa svenska naturpoet innan 1950. förra sommaren åkte jag på spontan road trip till dalarna & förstå min LYCKA när jag upptäckte dan andersson-museet i ludvika. jag har rört vid dans skrivmaskin! THE HAPPINESS! THE JOY! sen köpte jag en souvernirhandduk med dan som nu pryder min köksdörr. fast det finaste är ändå tavlan som lisa gav mig, med dan & den bästa dikten någonsin, hemlös. den är min mest citerade i livet, min bästa. det är väl det där med att känna hur eländet suger en ner, tills man andas med bara hat.
2. bodil malmsten. min bästa tjej 4-ever. har läst bodil sen tidiga tonåren & det är skitsvårt att välja en favoritdikt, för de växlar hela tiden. men centrumnätter som fanns med i kärlek & uppror (HÄRLIGT att alla har en relation till den boken) var väl den som just då fick mig att vilja ha mer. idag är det i en sal på lasarettet som jag gillar mest, den påminner mig av någon anledning om courtney love (som för övrigt egentligen borde vara med på den här listan, men jag vet inte om andra skulle räkna henne som POET).
3. johannes anyuru. ok, jag är på riktigt kär i johannes. uppvisar dessutom obehagliga stalkertendenser när det kommer till den mannen. men hey, jag kan liksom inte hjälpa det. kommer ihåg när jag bläddrade i det är bara gudarna som är nya för första gången & det absolut första som jag läste var och den svarta portugisiska/som talas i moçambique/är fortfarande det mjukaste språk/jag känner till. det var liksom ment to be, jag & johannes.
4. sylvia plath. något förutsägbart jag vet, men vem kan motstå en deprimerad småbarnsmor som skrev dikter om döden & co & som på riktigt stoppade huvudet i gasugnen? inte jag. älskar att hon liksom är sjuk i huvudet & fantastisk på samma gång.
5. bruno k. öijer. är lite tveksam över det här valet eftersom det känns så sjukt pretantiöst, men en gång i tiden hade jag svart hår & var mycket inne på det där med det GOTISKA (under vad vi brukar kalla "det svarta året"). inget som jag är särskilt stolt över idag men jag brukar trösta mig själv med att det gav mig i alla fall bruno. minns att jag var förbannad på honom för att han redan hade skrivit allt det där som jag ville skriva, fast hundra gånger bättre. din skugga är fortfarande något av det finaste jag vet, även om jag inte längre skulle kunna tänka mig att gå omkring i en t-shirt med texten "det är bara bruno som förstår mig" (ja, jag hade seriösa planer mina vänner).
ok, jag har några bubblare också men det blir kanske lite overkill. sen måste jag så klart dunka i huvudet i väggen & förbanna mig själv eftersom det egentligen borde vara en lista med kvinnlig majoritet.
i'm celebrating my love for you with a pint of beer and a new tattoo
här ska fan inte firas
1938 föddes alf svensson - då var inte abort lagligt och det är jävligt synd
vi har alltså ett hopkok av högerpolitiker som har kommit fram till att det här med att bögar & flator skulle få ingå DET HELIGA ÄKTENSKAPET med varandra strider mot naturens lagar (& vad jag tycker om den förbannade naturen har jag ju redan redovisat i tidigare inlägg, så det ska jag inte tråka ut er med här) & att det helt enkelt är "ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel". ÄLSKAR KRISTNA HÖGERN! ÄLSKAR ATT DE ALDRIG GER SIG! ÄLSKAR DERAS TOTALA LACK OF SJÄLVINSIKT! för, håll i er nu, argumenten som talar för deras sak är helt enkelt att "äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion". äktenskapet är enligt debattörerna förbehållet par som kan bidra till att livet förs vidare till nya generationer. alltså, folk som tänker gifta sig men inte är så pigga på det där med småknoddar som skriker & bajsar göre sig icke besvär. inte heller människor som av olika medicinska skäl inte kan få "egna" barn. följdaktligen inte heller homosexuella par eftersom det för reproduktion där krävs en "tredje part". man måste ju nästan applådera de här människorna, som lyckas med konststycket att vara så fruktansvärt hemmablinda. eller inte. man skulle lika gärna kunna skrika rakt ut i raseri över att de försöker gömma sin egen kristna agenda & världsuppfattning bakom allmängiltiga påståenden. för vad alf & co verkar ha glömt bort är att äktenskap är ett synnerligen kulturellt och socialt betingat påfund, som ser olika ut på olika platser & under olika epoker över hela världen. likaså familjebildningar, som inte alltid följer den kristna mamma-pappa-barn-normen. men det skiter de i, för här ska det ut & härjas likt korstågsriddare minsann! där sitter de på sina moraliska clydesdales & ser ner på mig & min familj med hela jävla huvudet upplåst av självrättfärdigande, för de är ju bara ute efter att FÖRSVARA DE SVAGA, att se till BARNENS BÄSTA. det hela känns som ett mycket, mycket försenat remissvar på SOU 2001:10 (just fuckin' google it, kids), som nåt de har suttit & tryckt på i flera år, för det är samma trötta argument som vi har hört förut. lagar ska inte stiftas för att tillgodose vuxnas intressen & krav, utanför att skydda barnens rättigheter. fuck me gently with a chainsaw, mr svensson & vänner. var är mina rättigheter? var är min RÄTT att slippa att åter & åter igen få nedkört i halsen att min familj inte duger, att den är onaturlig, att den är något att skämmas över? jag har aldrig hört er stå på några barrikader för oss som faktiskt lever i den berömda "homosexuella familjebilden", för oss som ni pratar OM men aldrig MED, för oss som har levt med rädslan & skulden, men stigmat & utpekandet. jag har sagt det förut, men det går tydligen aldrig att upprepa tillräckligt många gånger; det är inte våra föräldrar som är problemet. det är du alf, du yvonne, du staffan, du thorbjörn, du ulla, du mikael, du ingegerd & du hans, som skapar rädslan & avvikandet. det är ju ni som står där & pekar ut oss, talar om för oss hur dåligt vi bör må, hur fel vi är. att vi inte DUGER, inte passar in, inte är naturliga. det är så jävla märkligt att ni inte kan se det själva, att ni bara blundar för er egen roll i det hela, att ni inte FATTAR.
sen får vi ju inte glömma den underbara slutklämmen i artikeln:
en könsneutral äktenskapslag i sverige skulle också kunna öka främlingskapet inför vårt samhälle bland många nyanlända medborgare.
som en av mina bästa arbetskamrater uttryckte det - man kan ju bara tänka sig hur förvirrade dom där araberna blir av kvinnlig rösträtt, kanske vore bäst att skippa det med i rent integrationssyfte? för att inte tala om fri abort, förstå så märkligt det måste te sig! bort med det! här ska inte okynnesaborteras hur som helst!
ärligt talat, hela den där debattartikeln är så full av skit, idioti & normativa värderingar att jag inte orkar tänka på den mer. kan bara konstatera att visst, jag kan hålla med om själva kärnfrågan: vissa människor borde inte få gifta sig, ännu mindre skaffa ungar & föra sina degenererade gener vidare. game, set & match, mothafuckahs.