wild & crazy, smakfull & sexig

älskar för övrigt att fredrik strage recenserar framtids spelning på 44:an i måndags. speciellt det underbara citatet "än så länge har framtid inte skrivit några låtar på svenska men gitarristen jacky förklarar att de lärt sig säga "tack", "krig" och "ingen framtid" - vilket man klarar sig ganska långt med som punkare." men jag har aldrig fattat det där med fredriks flirtande med kängpunken; gillar han det på riktigt eller bara för att vara cool? jag väljer att tro på det första alternativet, eftersom han skriver fantastiska texter. även om han är mannen som en gång jämförde soundgarden (barndomshjältarna!) med testikelcancer.

eftersom åsa bloggar om sjuk reklam så ska väl inte jag vara sämre.
jag HATAR jävla MILKO & deras sjuka jävla reklam. ni vet vilka filmer jag menar, den med paret som sitter vid frukostbordet & läser födelsedagsannonsen för kossan som ju HAR BLIVIT SÅ STOR, HELA FYRA ÅR NU! & hela sveriga bara ÅÅÅHHH KOSSAN SÖÖÖÖT! vad folk inte tänker på är att fyra till fem år är den normala livslängden för en mjölkko i dagens industri, sen producerar hon inte tillräckligt & skickas till slakt för att bli korv & hamburgare & allt vad det nu är. SKITGULLIGT.
sen har vi den med middagsbjudningen, där paret (samma? jag minns inte) sitter med en jävla BABYMONITOR & sjunger sånger för lilla kalven som ligger ensam i ladugården. NUTTE! söt kalv! *sverige dånar* men ärligt, varför är kalven ensam? för att hon/han har slitits från sin mor direkt efter födseln så att den fantastiska mjölken inte ska gå till spillo eftersom vi människor behöver den (de kanske tror att de är kalvar? som en klok fyraåring en gång sa). för kalven väntar ett liv av antingen tvångsinseminering, mjölkning, tvångsinseminering, mjölkning osv (honkalv) i ett par år tills hon är utsliten & dödsdömd, eller gödning, gödning & slakt efter ett par månader (hankalv). gulligt eller hur?
man undrar ju hur reklammakarna tänkte? man undrar ju hur milko tänkte? förmodligen inte alls.

ok, bokfemman v. 25 är här & jag tänkte att temat var rätt enkelt, men insåg sen att det är skitsvårt att komma ihåg vad man har läst & dessutom försöka betygsätta böckerna. flera av de bästa böckerna jag läst det senaste halvåret är dessutom böcker som jag läst för andra eller förtioelfte gången. men jag tänker att de får vara med på listan i alla fall.

veckans tema för bokfemman är att sammanfatta halvåret som gått.
nämn de 5 bästa böckerna du läst hittills i år.

1. the poisonwood bible - barbara kingsolver. en missionärsfamilj flyttar från amerikanska södern till kongo i början av sextiotalet. en galet religiös far, en mor som gör allt för sina döttrar & fyra systrar som alla ser det postkoloniala afrika från sin egen synvinkel. jag älskar barbara kingsolvers språk, hur hon får karaktärerna att växa fram, hur hon beskriver dofter & den röda jorden. & även de hysteriskt roliga inslagen, som man kanske mest uppskattar om man har tillbringat lite tid i södra afrika (t ex när byns invånare röstar om jesus vara eller inte vara som deras frälsare). när jag läste om den för någon månad sen fick jag dessutom en gigantisk lust att flytta till THE CONGO eftersom det låter så mäktigt. länder med bestämd artikel måste vara lite bättre än alla andra.

2. nästa som rör mig - bodil malmsten. en tjej som heter johanna vandrar omkring i paris med en kniv i handen & hatar människor. behöver jag säga mer? det enda jag inte gillade var slutet, som kändes onödigt blödigt & tillrättalagt.

3. kvinnorummet - marilyn french. har kallats för en feministisk klassiker & visst, den är värd att läsa. tjock bok som behandlar "problemet utan namn", amerikanska hemmafruar på 50-talet & deras otroligt inskränkta & ofria tillvaro. får en att tappa andan när man inser att det inte var så länge sedan & pågår fortfararande, men är ändå rolig att läsa & hoppingivande på sina ställen. men samtidigt ganska nischad (stavning?) & mycket vit-medelklass-centrerad.

4. o esplendor de portugal/portugals glans & ära - antónio lobo antunes. jag började läsa den här boken på portugisiska någon gång förra året, men avslutade den på svenska i år. en berättelse om en värld som faller i bitar & hur svårt det kan vara att finna sig tillrätta när allt man känner till visar sig vara lögn. isilda är född & uppväxt i angola, van vid överklasslivet på sin familjs bomullsplantage & fast besluten att aldrig överge det som hon ser som sitt rättmätiga arv. hennes tre barn bor i portugal, ditskickade när kriget bryter ut, förvånade över att helt plötsligt befinna sig nästan på botten av samhällsstegen. deras historia är fylld av bitterhet över ett liv som inte blev som det var tänkt & den obekväma roll de hamnat i som flyktingar ifråntagna alla sina privilegier. lobo antunes påminner en del om josé saramago i sitt språk, långa meningar som fortsätter över flera sidor & dialog som är liksom integrerad i texten.

5. oryx & crake - margaret atwood. jag är inte så förtjust i framtidsskildringar i allmänhet (förutom william gibson) men den här är bra på riktigt. ganska spännande & intressant, även om jag hade svårt för karaktären oryx.

bubblare som inte är skönlitteratur: dirty blonde: the diaries of courtney love, den mörka kontinenten: kvinnan, medicinen & fin-de-siecle - karin johannisson & feminism utan gränser: avkoloniserad teori, praktiserad solidaritet - chandra talpade mohanty (inte färdigläst än).

dagens lästips: maciej zarembas artikelserie koloni kosovo som påbörjades i gårdagens dn. det låter helt otroligt när man läser om det, speciellt dagens artikel om korruption, nepotism & förskingring inom FN, men ärligt är det verkligen någon som nu för tiden tvivlar på att det där med bistånd är big business?

eftersom jag har bestämt mig för att bara blogga om saker som betyder nåt så är jag lycklig & trallande idag, har nämligen upptäckt bokfemman. loves it! jag skippar den senaste eftersom jag inte läser deckare, men bokfemman v. 23 är typ gjord för mig. so, here goes:

Veckans tema för Bokfemman är poeter. Nämn 5 av dina favoritpoeter och nämn gärna favoritdikten.

det här är hur svårt som helst egentligen. det finns så många att välja så jag vet inte riktigt hur jag ska börja. fast samtidigt vet jag ju vilka som är mest självklara.


1. dan andersson. vet inte hur många gånger jag har läst svarta ballader, men jag minns att mitt mest tummade ex av boken (ja, jag har två + resten så klart) stal jag från min mormor & morfar i tolvårsåldern. det var titeln som lockade tror jag & sen blev jag hooked när jag väl hade börjat läsa. nu är boken full av klotter, understrykningar, små stjärnor & pubertala utropstecken. jag älskar dan. lätt min bästa svenska naturpoet innan 1950. förra sommaren åkte jag på spontan road trip till dalarna & förstå min LYCKA när jag upptäckte dan andersson-museet i ludvika. jag har rört vid dans skrivmaskin! THE HAPPINESS! THE JOY! sen köpte jag en souvernirhandduk med dan som nu pryder min köksdörr. fast det finaste är ändå tavlan som lisa gav mig, med dan & den bästa dikten någonsin, hemlös. den är min mest citerade i livet, min bästa. det är väl det där med att känna hur eländet suger en ner, tills man andas med bara hat.


2. bodil malmsten. min bästa tjej 4-ever. har läst bodil sen tidiga tonåren & det är skitsvårt att välja en favoritdikt, för de växlar hela tiden. men centrumnätter som fanns med i kärlek & uppror (HÄRLIGT att alla har en relation till den boken) var väl den som just då fick mig att vilja ha mer. idag är det i en sal på lasarettet som jag gillar mest, den påminner mig av någon anledning om courtney love (som för övrigt egentligen borde vara med på den här listan, men jag vet inte om andra skulle räkna henne som POET).


3. johannes anyuru. ok, jag är på riktigt kär i johannes. uppvisar dessutom obehagliga stalkertendenser när det kommer till den mannen. men hey, jag kan liksom inte hjälpa det. kommer ihåg när jag bläddrade i det är bara gudarna som är nya för första gången & det absolut första som jag läste var och den svarta portugisiska/som talas i moçambique/är fortfarande det mjukaste språk/jag känner till. det var liksom ment to be, jag & johannes.


4. sylvia plath. något förutsägbart jag vet, men vem kan motstå en deprimerad småbarnsmor som skrev dikter om döden & co & som på riktigt stoppade huvudet i gasugnen? inte jag. älskar att hon liksom är sjuk i huvudet & fantastisk på samma gång.


5. bruno k. öijer. är lite tveksam över det här valet eftersom det känns så sjukt pretantiöst, men en gång i tiden hade jag svart hår & var mycket inne på det där med det GOTISKA (under vad vi brukar kalla "det svarta året"). inget som jag är särskilt stolt över idag men jag brukar trösta mig själv med att det gav mig i alla fall bruno. minns att jag var förbannad på honom för att han redan hade skrivit allt det där som jag ville skriva, fast hundra gånger bättre. din skugga är fortfarande något av det finaste jag vet, även om jag inte längre skulle kunna tänka mig att gå omkring i en t-shirt med texten "det är bara bruno som förstår mig" (ja, jag hade seriösa planer mina vänner).

ok, jag har några bubblare också men det blir kanske lite overkill. sen måste jag så klart dunka i huvudet i väggen & förbanna mig själv eftersom det egentligen borde vara en lista med kvinnlig majoritet.

ni bara måste läsa det här. bästa tjejen på internet förklarar det här med nynazism & precis varför hela det här jävla nationaldagsfirandet känns så överdrivet, löjligt & påtvingat. nu ska vi ut & FIRA! heja allemansrätten! heja folkhemmet! eller vad? vad är det folk "firar" egentligen? jag kan förstå nationella dagar som har tillkommit på grund av ordentliga grejer, typ självständighetsdagar & annat (vilket inte betyder att jag tycker det är fantastiskt, ner med nationalstaten osv) men 6 juni? gustav vasa kröntes till kung för FEMHUNDRA ÅR SEDAN?! var finns det nationella traumat i det? jag fattar det inte. & jag fattar inte heller det här med att nazister tillåts störa mitt liv med sina ynkliga små personligheter. hade tyvärr lovat bort mig för familjepicnic samtidigt som idiotparaden promenerade genom vasastan, men hade det höga nöjet att personligen få be några av de små glinen att dra åt helvete eftersom de stod i vägen för mig utanför karlbergs station. sen messade jag folk som skulle kunna vara intresserade & lämnade position & lägesbeskrivning, någonting måste man ju bidra med.

ok, det här kan ju bli det onödigaste blogginlägget på länge (eller rättare sagt; det enda blogginlägget på länge) med tanke på att hela BLOGGOSFÄREN (bah!) redan har skrivit ungefär samma sak. men jag kan ju bara inte låta bli att spy lite välförtjänt galla över affe & hans polares synnerligen idiotiska debattinlägg i dn idag. det känns liksom som att de har levererat en jävligt tam serve & det enda jag behöver göra är att smasha in bolljäveln i hörnet.

vi har alltså ett hopkok av högerpolitiker som har kommit fram till att det här med att bögar & flator skulle få ingå DET HELIGA ÄKTENSKAPET med varandra strider mot naturens lagar (& vad jag tycker om den förbannade naturen har jag ju redan redovisat i tidigare inlägg, så det ska jag inte tråka ut er med här) & att det helt enkelt är "ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel". ÄLSKAR KRISTNA HÖGERN! ÄLSKAR ATT DE ALDRIG GER SIG! ÄLSKAR DERAS TOTALA LACK OF SJÄLVINSIKT! för, håll i er nu, argumenten som talar för deras sak är helt enkelt att "äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion". äktenskapet är enligt debattörerna förbehållet par som kan bidra till att livet förs vidare till nya generationer. alltså, folk som tänker gifta sig men inte är så pigga på det där med småknoddar som skriker & bajsar göre sig icke besvär. inte heller människor som av olika medicinska skäl inte kan få "egna" barn. följdaktligen inte heller homosexuella par eftersom det för reproduktion där krävs en "tredje part". man måste ju nästan applådera de här människorna, som lyckas med konststycket att vara så fruktansvärt hemmablinda. eller inte. man skulle lika gärna kunna skrika rakt ut i raseri över att de försöker gömma sin egen kristna agenda & världsuppfattning bakom allmängiltiga påståenden. för vad alf & co verkar ha glömt bort är att äktenskap är ett synnerligen kulturellt och socialt betingat påfund, som ser olika ut på olika platser & under olika epoker över hela världen. likaså familjebildningar, som inte alltid följer den kristna mamma-pappa-barn-normen. men det skiter de i, för här ska det ut & härjas likt korstågsriddare minsann! där sitter de på sina moraliska clydesdales & ser ner på mig & min familj med hela jävla huvudet upplåst av självrättfärdigande, för de är ju bara ute efter att FÖRSVARA DE SVAGA, att se till BARNENS BÄSTA. det hela känns som ett mycket, mycket försenat remissvar på SOU 2001:10 (just fuckin' google it, kids), som nåt de har suttit & tryckt på i flera år, för det är samma trötta argument som vi har hört förut. lagar ska inte stiftas för att tillgodose vuxnas intressen & krav, utanför att skydda barnens rättigheter. fuck me gently with a chainsaw, mr svensson & vänner. var är mina rättigheter? var är min RÄTT att slippa att åter & åter igen få nedkört i halsen att min familj inte duger, att den är onaturlig, att den är något att skämmas över? jag har aldrig hört er stå på några barrikader för oss som faktiskt lever i den berömda "homosexuella familjebilden", för oss som ni pratar OM men aldrig MED, för oss som har levt med rädslan & skulden, men stigmat & utpekandet. jag har sagt det förut, men det går tydligen aldrig att upprepa tillräckligt många gånger; det är inte våra föräldrar som är problemet. det är du alf, du yvonne, du staffan, du thorbjörn, du ulla, du mikael, du ingegerd & du hans, som skapar rädslan & avvikandet. det är ju ni som står där & pekar ut oss, talar om för oss hur dåligt vi bör må, hur fel vi är. att vi inte DUGER, inte passar in, inte är naturliga. det är så jävla märkligt att ni inte kan se det själva, att ni bara blundar för er egen roll i det hela, att ni inte FATTAR.

sen får vi ju inte glömma den underbara slutklämmen i artikeln:

en könsneutral äktenskapslag i sverige skulle också kunna öka främlingskapet inför vårt samhälle bland många nyanlända medborgare.

som en av mina bästa arbetskamrater uttryckte det - man kan ju bara tänka sig hur förvirrade dom där araberna blir av kvinnlig rösträtt, kanske vore bäst att skippa det med i rent integrationssyfte? för att inte tala om fri abort, förstå så märkligt det måste te sig! bort med det! här ska inte okynnesaborteras hur som helst!

ärligt talat, hela den där debattartikeln är så full av skit, idioti & normativa värderingar att jag inte orkar tänka på den mer. kan bara konstatera att visst, jag kan hålla med om själva kärnfrågan: vissa människor borde inte få gifta sig, ännu mindre skaffa ungar & föra sina degenererade gener vidare. game, set & match, mothafuckahs.