en spillra av mitt forna jag
igår firade jag semestern ordentligt med mitt bästa upplägg för en utekväll: förfest som övergår i efterfest, utan det där jobbiga med att GÅ UT mellan. så värt, orka umgås med folk som i 99% av fallen är idioter som kommer spilla öl på en, göra oönskade närmanden & dansa fult till dålig musik. istället fick jag middag på kokyo, parkhäng med vin på reimers & fest vid hornstull. det var fint fram tills dess att jag skulle ta mig hem i morse & var tvungen att göra golgatavandringen mellan morgonpendlarna som sitter på bussen & rynkar näsan åt en, vilket inte är så konstigt när man vinglar omkring & ser så där full, äcklig & nyknullad ut. sen däckade jag här hemma tills lisa kom med care package fyllt av chips, saltlakrits, mangosorbet, kaffe & sojamjölk. det är sånt som gör mig mjuk i stenen, lite good old OMTANKE när allt man vill göra är kräkas/dö/sova & allt man kan tänka är "aldrig mer". resten av dagen har jag legat på soffan & kvidit samt blivit underhållen av lisa, makus & siska. fick titta på buffy också, vilket ju alltid förhöjer livskvaliteten (SPIKE!). nu ska jag vårda min arma lekamen med sömn, sen upp med tuppen imorgon för att möta mamma på arlanda & sen film + klubb på stockholmsterassen till kvällen. love life osv.
your gay dad wants me
det bästa med öland är att polisen där har en förteckning över de lagliga hampaodlingarna på ön, så att de ska slippa rycka ut varje gång en upphetsad turist ringer & skriker om cannabisplantor mitt i idyllen. för övrigt har jag sett två havsörnar & en flock vitkindade gäss. att vara i naturen är som att vara på skansen, fast på riktigt.
har missat hela pride med parad & allt, men det känns ändå helt okej (förutom diskussionen med pia laskar & birgitta stenberg, DET är jag lite sur över att jag missade) eftersom jag alltid har haft en något ambivalent inställning till hela grejen. det illusteras väl bäst med konversationen mellan mig & en tant i toakön på caféet där jag + far + syster väntade på paraden förrförra året. tanten strålade & pratade upphetsat om hur fantastiskt det var att så mycket folk hade samlats på hornsgatan för att titta på paraden. jag kände mig tyvärr nödgad att döda hennes livsglädje en smula genom att påpeka hur mycket TREVLIGARE det vore om alla som var där för att begapa arrangemanget tog ett steg ut i gatan & faktiskt gick med i paraden. men det gör inte folk i allmänhet, för folk i allmänhet tycker att det är rätt härligt & chic med crazybögar i glitter & paljetter & känner sig så himla frigjorda & FINA när de står där & klappar händerna åt queerkidsen. men det där med att faktiskt knata med ett par meter, det aktar man sig för. för tänk om någon skulle se, typ en arbetskamrat eller han som åker samma buss varje morgon & skulle tro att man är EN SÅN DÄR? näe, riktigt så tillfreds med annorlundaheten är inte folk i allmänhet. vilket gör att prideparaden fortfarande upprätthåller en osynlig mur mellan "vi" & "dom", mellan "normalt" & "onormalt". sen kan vi ju börja diskutera hela grejen med normalt/onormalt, acceptans/rättigheter osv, men jag orkar fan inte. jag har semester, allt jag vill är att sitta på balkongen med mitt broderi, sippa drinkar gjorda på isthé + vodka & lyssna på the gits eller melissa etheridge.
förövrigt måste det här vara dagens "vad var det vi sa?" & tyvärr inte särskilt överraskande.