allt jag vill är ju att ni ska få skratta lite
do the dumpster dance!
nu sitter jag & väntar på att lönen ska trilla in på kontot framåt midnatt, så att jag kan beställa alla bodils pocketutgåvor som finns på adlibris.
dagbok på internet!
utbildad medelklass-ångest
men det finns verkligen inget som är mer deprimerande än att logga in på studera.nu & klicka på länken för akademiska meriter. där står de liksom uppradade efter varandra, mina misstag & misslyckanden. den förbannade fortsättningskursen i portugisiska som inte är kompletterad eftersom jag inte kan komma ihåg VILKEN 3-poängs delkurs det är som jag inte fått något betyg på & dessutom drar mig för att maila institutionen om, eftersom jag BORDE göra det på portugisiska (det där språket som är så fantastiskt vackert, det mjukaste språk jag vet, men som låter som jävla afrikaans eller annat valfritt fult språk när jag handskas med det). & sen påbyggnadskursen i genusvetenskap som fortfarande saknar en delkurs, den där förbannade queertentan som har blivit min nemesis under se senaste åren. jag vet inte hur många gånger jag har försökt skriva den, hur många gånger jag har producerat metervis med text & sen kasserat alltihop, hur många gånger jag bara suttit & stirrat & sen gett upp igen. det sjuka är att jag en gång om året intalar mig själv att NU JÄVLAR, nu gäller det, it's now or never & verkligen TROR att jag ska skriva den, men det händer liksom aldrig nåt. jag brukar lura mig själv genom att sätta mig på string med viktiga böcker i stora högar, skrivboken & highlighting-pennorna i olika färger & känner mig förträffligt nöjd med mig själv. sen inser jag att inget blev gjort den eftermiddagen heller & att tre månader redan har gått sedan dess. det bästa är att jag alltid använder den som någon slags uppvisningsgrej när folk frågar vad jag sysslar med, typ KOLLA JAG HAR INTE STAGNERAT HELT, JAG MÅ HA FASTNAT I SLENTRIANLIVET MED NIO TILL FEM-JOBBET MEN JAG UTBILDAR MIG OCKSÅ, JAG PRESTERAR! haha, den är min akademiska kvottenta, my token queer essay.
ja, sen har vi ju den förbannade d-uppsatsen också men den vill jag inte ens tänka på. kan ju bara konstatera att det aldrig blir någon magisterexamen för mig.
a luta continua
charliekatten!
BÄSTA KATTEN! FINASTE KATTEN! tyvärr bortsprungen & troligtvis död sedan flera år tillbaka.
blaha bla bla
.
jag rear ut min själ, allt ska bort
1. jag går i tvåan (?) på gymnasiet, vi har samhällskunskap & något slags debatt-tema under månadens lektioner. dagens ämne är homosexuellt föräldraskap & adoption (tänk att det här är åratal innan den nya adoptionslagen) & debattledare/föredragshållare är killen som några år efter att vi tagit studenten ska komma ut som gay. jag kan inte minnas några exakta argument, men jag minns med all önskvärd tydlighet det kompakta föraktet, glåporden, skratten, förlöjligandet, den självklara överlägsenheten. äcklet. & jag minns den panikartade skräcken, klumpen i halsen & stenen i hjärtat, den där känslan av att vilka skrika, gråta & kräkas på samma gång. jag minns rädslan för att säga fel saker, för att säga något, för att avslöjas. för att inte tala om självföraktet & hatet för att jag inte VÅGADE, för att jag satt tyst & bara svalde tusen gånger om istället för att skrika & slåss. & sen rusa ifrån skolan redan innan lunch, magsmärtor & förvirrade tankar & hundratals om jag bara & aldrig mer på tåget hem & hur jag drack en halv flaska gin med en målmedvetenhet värdig en långdistanslöpare & sen somnade av ren utmattning långt innan pappa kom hem från jobbet.
2. jag tror att det var en lördag, men det kan ha varit vilken veckodag som helst egentligen. det är i alla fall soligt & jag går på s:t eriksgatan utanför det som inom kort ska bli västermalmsgallerian. mobilen ringer & det är syster som är där i andra änden & tiden liksom stannar i ett par sekunder när hon berättar att pappa ligger på s:t göran med sönderslaget ansikte & knäckta revben. nedslagen på väg hem i natten, av några som hade bestämt att han förtjänade det eftersom han var en jävla bög. & på något sätt blir ljuset liksom skarpare & ljuden högre & jag vet inte riktigt vad jag ska göra utan går in i närmsta affär, går runt runt runt tills allting bara brister & jag måste rusa hem & bita mig själv i läppen tills det blöder för att hålla de förbannade tårarna borta. & det värsta i hela historien är egentligen inte det fysiska våldet, slagen & sparkarna & förolämpningarna. det värsta är att se sin far så liten & rädd i sjukhussängen, så gråtmild & självföraktande. att höra honom säga de får mig att känna mig så värdelös. att inte finna ord för att trösta, för att återskapa någon slags värdighet. HATET som bara vrålar samtidigt som man bara vill gråta fast vägrar göra det för då känns det på något sätt som om de har vunnit. & veckorna efteråt, med ständiga samtal & påpassande. att följa med till affären utan att riktigt prata om varför, att hela tiden vara på sin vakt, att fortfarande inte kunna HANTERA någonting.
3. alla hundratals nätter & dagar med rädsla & malande oro, med en odefinierbar känsla av nervositet. med en outtalad längtan att få DELA MED SIG, att slippa bita ihop & hålla käften, att kunna formulera sig kring det som inte har något namn. att gå med nerver på helspänn & koncentrera tankarna kring att inte tänka. & till slut släppa taget, slappna av, tappa masken. som att gå ut på centimetertunn is & inse att den faktiskt håller för tyngden.
så nej, jag vägrar acceptera andras jävla ignorans & fördomar. jag vägrar låta er vinna. ni har kostat mig alldeles för många tårar & vaknätter, för mycket blod & hat, för många borttappade dagar för att jag bara ska ge upp & tycka att det är okej att ni hatar. att ni tycker er ha rätten på er sida. & det innebär säkert att det kommer fler efter mig som kommer må precis lika jävla shitty även i framtiden, men grejen är att DET ÄR INTE VÅRT FEL. det är NI som sliter hjärtat ur kroppen på oss & ni gör det med en sån självklarhet att ni inte ens behöver reflektera över det. & det är, som vanligt, det som är det värsta - med vilken enkelhet & orubblighet normerna upprätthålls år efter år, samtal efter samtal, människa efter människa.
men jag insåg just
i'm so tired i can't sleep
jag vet att jag lovade ett bra & seriöst inlägg, men jag orkar bara inte. är så trött att jag i morse misstog hårvax för body butter. lyckades smörja in halva kroppen innan jag insåg felet. kan man få intravenösa vitaminer eller liknande? det här funkar ju inte längre, jag = zombie. ska be om att få kolla järn- & b12-värden nästa gång jag är & hänger på kemlabb på s:t göran.
& ikväll kommer siska med tåget från gbg, det är spelning på debaser med melvins & jag kan inte banga. dels för att vi har köpt biljetter för dyra pengar, dels för att jag aldrig skulle förlåta mig själv om jag missade bandet som kurt cobain roddade åt innan han blev rich & famous. känns ju dessutom lägligt just den här veckan.
just because you're paraniod it doesn't mean they're not after you
läskigt: någon sitter & skickar spam till mig med ämnesraden "hemophilia". jag vågar inte öppna & läsa mailen, så jag har ingen aning om vad det handlar om, men är det inte ett lite VÄL märkligt sammanträffande?
kulturbloggen!
spoiler
i'm gonna make it thru this year, if it kills me
döden döden, jag är trött & ur form & hatar väldigt mycket idag. men inte på det där kreativa sättet utan bara på ett jobbigt gnälligt sätt så att ingen vill ha med mig att göra. hela dagen förpestades dessutom av dessa ständiga IDIOTER som jag måste hantera i min yrkesvardag. fattar inte hur vissa människor klarar av att leva sina liv, hur tar de hand om sig själva liksom när de inte ens klarar av basala saker som att betala sina jävla räkningar/medlemskap/whatever på ett korrekt sätt & sedan KOMMA IHÅG DET efteråt? gud, hatet. jag borde verkligen inte ha ett servicejobb, det gör allt för mycket för att spä på människoföraktet.
men mitt i min miserabla arbetsdag tog min inre afrikaentusiast helt plötsligt över & bestämde sig för att söka distanskurser till höstterminen:
1. SH-39032 - Det moderna Afrika 10p Blandade tider,
Distans, Halvfart (50%), Fristående kurs,
Södertörns högskola, Huddinge
2. SH-39023 - Postkoloniala perspektiv på aids 5p Blandade tider,
Distans, Halvfart (50%), Fristående kurs,
Södertörns högskola, Huddinge
det är steg ett i den stora planen för att slippa slentrianliv & radhusångest.