riot grrrls think you can stop me, and you're forever in her debt (en tribute på allmän begäran)

image8

jag har haft två nära-döden-upplevelser i livet; när jag hade malaria & låg utslagen i en het lägenhet med feberhallisar out of this world & bara dödsångest som sällskap i tre dagar, innan mor kom & räddade mig; när jag såg hole spela på hultsfredsfestivalen 1999 & höll på att krossas till döds mellan kravallstaketet & resten av publiken.

där hade jag stått i timmar (genomlevt en cardigansspelning!) för att få se hole, för att få se COURTNEY, & allt jag kunde minnas med klarhet efteråt var introt & att de började spela violet. resten är bara panik, inget syre, förvirring & skrik. att slita sig uppåt, klättra på andra i publiken, desperat försöka få tag i en fast punkt & sen bli nedtryckt igen. som att drunkna i människor. så fruktansvärt obehagligt att minnet är fysiskt, det sitter liksom kvar i kroppen fortfarande.
men samtidigt är det ett av mina bästa, enbart på grund av den oresonliga idoldyrkan som jag ägnar mig åt när det gäller courtney love. för när jag väl hade kommit loss, när jag slitits över stängslet av en stressad vakt, då stod hon där & drog i min arm, utvald bland alla andra, men fotodiket var också fullt av folk som hade pressat sig in från sidorna & jag kom ingenstans. istället hamnade jag i ett sjukvårdstält som jag senare rymde ifrån enbart för att springa ut i publiken igen - de spelade ju boys on the radio & det är ju nästan sugar coma. det fanns liksom inte, att jag skulle sitta i ett jävla tält när HOLE spelade utanför. & sedan området framför hawaii efter konserten, som ett slagfält av människospillror & söndertrampat liv. jag var faktiskt inte särskilt förvånad när jag dagen efter hörde om tjejen som dog den kvällen.

men om jag kunde, så skulle jag göra om det igen.

för det är få människor här i världen som jag hyser samma beundran för som för courtney love. har alltid gjort & kommer alltid göra. det spelar liksom ingen roll hur många misslyckade plastikoperationer hon går igenom, hur mycket knark hon får i sig, hur många gånger hon beter sig illa i tevesofforna. courtney är courtney, my punk rock queen, tjejen som fick världen att gunga när jag var 13 & köpte singlarna med teenage whore & beautiful son. för hey, har ni HÖRT henne vråla are you gonna sit and watch me/watch me while i go down/are you gonna sit and watch me/watch me while i DROWN?! i slutet av drown soda? redan då så mytomspunnen, så omskriven, så hatad. & så jävla smart, witty & fantastisk. för det är ju det som är grejen med courtney - att hon är så FEL hela tiden. det blir liksom aldrig rätt hur hon än gör, inte tillräckligt med finess & välartikulerad revolt utan bara kaos, knark & effektsökeri. alltid för mycket - för högljud, för trasig, för rastlös. aldrig tillräckligt sofistikerad & rumsren. en dålig mor, en dålig musiker, en dålig förebild, en dålig kvinna. häxan som förstörde världens bästa band & mördade kurt cobain. egocentrikern & uppmärksamhetsjunkien som aldrig ber om ursäkt & aldrig tas på allvar. hur mycket hon än anstränger sig så får hon aldrig vara med & spela i samma liga som de andra upprorsflickorna utan ses alltid genom en hinna av freakshow eller fördömmande.

för mig kommer courtney alltid finnas till för den där där sönderblonderade tjejen på skolgården, hon som tuggar rosa tuggummi, som röker på rasten, som är full varje helg & ligger med alla killar & skriker HORA! åt alla tjejer. hon som inte kan stava till beauvoir, som inte talar om intellekt & poststrukturalism utan om blod & hat & kaos. tjejen som aldrig får bli en lidande konstnär utan reduceras till en krävande knarkare. ugly on the inside/ugly from the back. & visst, det är skitsorgligt att se henne nu för tiden, med plastansikte & illasittande kläder i rättegång efter rättegång, skandal efter skandal. & det är skitsorgligt att folk fortfarande inte fattar storheten i musiken eller texterna. men samtidigt så vet vi ju att hon kommer tillbaka & kräver mer förr eller senare. oh god you owe me one more song/so i can prove to you that i'm so much better than him. nere men uppe på fem, liksom.


Kommentarer
Postat av: Åsa

Åh, precis.

Postat av: liza

men YES! always love.

2007-06-18 @ 13:16:02
URL: http://0taxidermy0.blogspot.com/
Postat av: Anonym

kan du inte skriva en mer personlig bild av cl, inte så styrd av mediebilden? courtney blir ju alltid behandlad utifrån den.

2007-06-18 @ 13:43:30
Postat av: johanna

anonym - hur då menar du? jag känner inte courtney personligen, så allt jag har att utgå ifrån är ju mediebilden.

2007-06-18 @ 18:39:19
URL: http://aneurysm.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback